Efter många om och men och resande fram och tillbaka hela våren så har jag nu flyttat hem till Skellefteå tillslut. Det känns bra ändå. Har fortfarande problem med i princip hela min kropp och har är möjligheten mycket större att kunna göra någonting åt det.

Men det är ju inte utan ledsna miner jag lämnar Oslo. Har lärt mig så mycket om att vara självständig, bo tillsammans med andra och att komma till en helt ny stad utan att känna en själ. Jag är väldigt stolt över migsjälv att jag vågade bara dra sådär och ångrar det inte en sekund. Har många fina minnen tillsammans med den drös fina människor jag mött. Mina underbara roomisar, mina härliga arbetskamrater och alla andra som jag umgåtts med. Oslo är på många sätt olikt Skellefteå, och de mest tydliga är helt klart hur enkelt och naturligt det är att prata med okända människor. T.ex när man kommer på jobb och det är någon ny där som man inte sett förr, efter 2,75h jobb så kan de ibland kännas som man träffats flera gånger. Det gillar jag verkligen. 

På återseende OSLO.