Jag är sjukskriven. Japp så är det. Jag är dessutom hemma i Skellefteå för tillfället. Googla utmattningssyndrom eller klicka här  så får ni veta de symtom jag lider av i vart fall.

Jag har under alldeles för lång tid kört på tok för hårt med mig själv. Skola, jobb, träning, mer jobb, kompisar, konstant kontaktbarhet, familj, skador och sjukdomar. I princip alltid har de bytt av varandra i ett himla tempo. Tillslut kraschar man. Tillslut kraschade jag.

Så idag inser jag att stora förändringar måste göras i mitt liv, mitt sätt att tänka och mina prioriteringar.

Jag vill inte att jag efter en promenad till ICA ska behöva sova en timme.
Jag vill inte behöva sova 12 timmar, men ändå vakna trött.
Jag vill inte bli sliten av att se på film eller läsa en bok.

Jag vill vakna på morgonen full av energi, redo för en ny dag med ett leende på läpparna.
Jag vill ha en kropp som är hel.
Jag vill lära mig hantera stress och lära mig undvika onödig stress.

Det finns så mycket jag vill, hela tiden. Och det är garanterat en del av mitt problem. Men det finns fördelar med det också. Viljan att bli frisk och viljan att må bra. Det är det som spelar roll nu. För jag har, som jag sa tidigare, redan bestämt mig för att klara det. Det kommer ta tid. Troligen längre tid än vad någon av er kan tänka er. Men förhoppningsvis kan jag ha en fot i arbetslivet samtidigt som jag fortsätter att jobba med migsjälv.

Jag kommer använda bloggen som ett bollplank och ett sätt att ventilera. Jag hoppas det kanske är någon som läser som börjar reflektera över sigsjälv och kanske undviker att hamna i samma våldsamma krasch som jag. För det är inte värt det. Men det är lärorikt!